«Spor etter det flerkulturelle – mulighetenes landskap»
(UiT og HiBo)
Det pitesamiske området på begge sider av Kjølen er rikt på kulturminner som viser spor av aktiviteter langt tilbake i historien. Dette er spor etter ulike grupper og forskjellige næringstilpasninger i ulike tidsperioder. Det legges vekt på å utfordre etablerte forestillinger om det samiske samfunnet i dette området. Ved å gå nærmere inn i kildene vil det tre frem et mer differensiert og komplekst bilde av samfunnet. Det fokuseres på to dimensjoner: (a) Stállotufternas verkningsgrad i relationer till gränser, näringar och forskare og (b) Møter i reindriftssamfunnets grenseland.
(a) Stállotufternas verkningsgrad i relationer till gränser, näringar och forskare (UiT, Sven Donald Hedman)
Att en fornlämningstyp benämns efter en samisk sägenfigur, stállo, av ett statligt byråkratiskt ämbetsverk kan anses anmärkningsvärt. I de flesta fall brukar sådana institutioner vara tämligen restriktiva mot vad man kanske kan kalla för ”subjektiva” benämningar. Det är utifrån stalotomternas historiska sammanhang virkningsgraden mellan forskaren/arkeologen och stalotomterna är relevanta att studera.
Generellt dateras stalotomterna till slutet av järnålder och tidig medeltid, 1000-1100 e kr (se Liedgren & Bergman 2009). Flera avhandlingar har berört stalotomterna, bland annat Inga-Maria Mulk 1994 och Inger Storli 1994. I dessa bägge fall hade man helt skilda tolkningar kring bland annat vilken ekonomi stalotomterna tillhörde, deras sociala organisation med mera. En sak var man emellertid ense om och det var att stalotomterna tillhörde samiska grupper från den svenska sidan av fjällkedjan. I de flesta fall har det bortsetts ifrån möjligheterna att stalotomterna skulle ingå i ett flyttningsmönster som även innefattar norska kusten.
Under slutet av järnålder anläggs stalotomterna i fjällkedjan. Det innebär en intensifiering av möten mellan människor som nyttjar olika nischer som skog, fjäll och hav (Hedman 2003). Stalotomterna är belägna i ett naturligt gränsområde som idag utgör en reell gräns. Den naturliga gränsen har inneburit olika verkningsgrader för möten och rörelsemönster/migrasjon under hela förhistorien och även påverkat vilka näringar och resurser som brukats och nyttjats under förhistorien inom det Pitesamiska området.
Stalotomterna anläggs under en samisk expansiv period med en tydlig social linjär organisering av boplatserna. Det är ett boplatsmönster som sprids över hela Sápmi och som även återspeglas i anläggandet av härdar/árran i linjära grupper (Hedman & Olsen 2009). Komparativa studier inom det samiska utbredningsområdet kommer att utgöra en viktig del i studiet av boplatsernas sociala organisation.
(b) Møter i reindriftssamfunnets grenseland (HiBo, Alan Hutchinson)
Prosjektet setter søkelys på samfunnsendring i reindriftsamfunnets utkant i pitesamisk område på 1700-tallet. Etablerte forestillinger om det samiske samfunnet på norsk side av Pite lappmark på 1700-tallet dreier seg om et forenklet bilde som kort kan oppsummeres slik: Samene som er bosatt på norsk side var utgått fra reindriftsamfunnet i krisetider og hadde gått over til jordbruk og fiske, den vanligste næringsformen blant kystbefolkningen. I høyden erkjennes noen «særegne» næringssysler. Sjøsamer, som kjennes fra Tysfjord og nordover, «fantes ikke i dette området», med unntak av en mindre gruppe i Beiarn. Nærstudier tyder derimot på et mer komplekst bilde, der samiske familier levde i ulike næringstilpasninger og, selv om mange faktisk kom fra svensk side, var det andre som hadde en historisk tilknytning til landskapet på norsk side (Evjen og Hansen 2008). Det innebær at samene som flyttet ut av reindrift kom til et samisk så vel som et norsk landskap.
Prosjektet vil belyse de prosessuelle sidene av samfunnsendringen på 1700-tallet i tillegg til kartlegge den. Begrepet «orienteringsfase» har vært lansert til å betegne de skiftende tilpasninger som kunne gjelde før en ny livstilpasning ble etablert (Storm 1990, Evjen og Hansen 2008:26). Valgene ble tatt i et handlingsrom betinget av kontakt med den etablerte norske og sjøsamiske befolkning på den ene sida og med reindriftssamfunnet på den andre. Liknende prosesser på svensk side skal undersøkes. Endringer i reindriftssamfunnet i Pite lappmark belyses i et eget delprosjekt (Jfr Hultblad 1968, Rauø 2006). Familierekonstruksjon skal brukes til å kartlegge sosiale relasjonene innad i reindriftssamfunnet og mellom den og de perifere samiske samfunn (Djupedal 1987). Rettsprotokoller belyser normative forventninger, konflikter og endringer. Kildene skal tolkes med henvisning til innsikter fra sosial antropologi og symbolsk interaksjonisme (Barth 1969, Bergland 2005).