«Det gamle i det nye – det nye i det gamle»

(UiT, UmU)

Det pitesamiske området grenser til det lulesamiske området i nord og til det sørsamiske området i sør og har i tillegg hatt en betydelig migrasjon av nordsamer som driver reindrift. Det fremstår i dag som et område med impulser fra ulike kulturelle grupper innenfor det samiske samfunnet. I tillegg har man møter og impulser fra en majoritetsbefolkning som bruker området på andre måter enn tidligere. For å gripe denne kompleksiteten i dagens pitesamiske samfunn vil dette del-prosjektet belyse tre dimensjoner: (a) Möten skapar förändring i skogssamisk kultur under 1900-talet, (b) Tradisjonskunnskap og (c) «Grensesprengende» identitetsutvikling blant barn og unge i dag?

(a) Möten skapar förändring i skogssamisk kultur under 1900-talet (UmU, Krister Stoor)

Under hela 1900-talet har skogssamerna i Arvidsjaurområdet kämpat för sin kulturella och politiska utveckling. Arvidsjaur har vuxit som samhälle och populationen har ökat drastiskt, idag 6600 kommuninvånare. Kolonisering börjar i slutet av 1700-talet och tar fart under 1800-talet i Arvidsjaursområdet, vilket påverkade samhället, dels genom att konkurrensen om markerna ökade och dels genom att många samer blev själva nybyggare. Förste nybyggaren som slog sig ned i Glommersträsk kom 1757 och år 1800 fanns det totalt 30 bebyggelsenheter i Åite lappmark (Bylund 1956:73, 77). Renbeteslagarna, RBL, missgynnade skogssamerna och mot det började en inre organisering mot dessa beslut. Syskonen Nils-Petter Stenberg, Karin Stenberg och Sara-Maria Stenberg, gift Norsa är några framträdande namn som har haft ledande roller i detta arbete. Alla tre syskonen var duktiga berättare, jojkare och samtidigt som de verkade för en utveckling av den skogssamiska kulturen. Dessvärre är det ingen som tagit sig an att beskriva deras livsöden i något större arbete, ej heller den skogsamiska kulturen i området. Förutom Nils Arell (1979; 1981a; 1981b), Ernst Manker (1968) och Israel Ruong (1944; 1945) som båda har skrivit ett flertal verk om skogssamisk kultur, men alla skrifterna är mer än 30 år gamla. Vi vet att den traditionella renskötseln, baserad på renmjölkning försvann under 1920/30-talet, en av hypoteserna har varit att detta berodde på den förändring som blev i och med den nordsamiska dislokationen som satte fart under samma tid. En ny renskötselmetod slog ut den gamla, men gäller detta även den skogssamiska renskötseln? Syftet med denna studie är att se hur den skogssamiska kulturen utvecklas från slutet av 1890-talet fram till 2000-talet, genom att lägga de tre syskonens arbete i fokus i deras möte med den svenska kulturen och deras roll i det samiska samhället. De kom från en traditionell renskötarfamilj, där man bedrev en gammaldags renskötsel byggd på sekler av erfarenhet. De kom att bli personer som förenade det gamla med det nya, traditionell kunskap tillsammans med moderna uttryck. Vilket inflytande hade de på samepolitiken och den kommunala politiken? Hur såg deras berättartradition ut och vad hade jojken för betydelse i deras värv? Fanns det personer i den samiska miljön som övertog deras roller efter deras bortgång under 1960-talet? Det finns ett rikt arkivmaterial från Arvidsjaur av och med syskonen Stenberg hos SOFI Språk- och Folkminnesinstitutet i Uppsala och i Umeå (DAUM). Forskningsarkivet i Umeå har också ett betydande material, inte minst Gustaf Hallströms nedteckningar från hans resa till Arvidsjaur i början av 1900-talet. Kompletteringar med intervjuer är också planerade.

(c) «Grensesprengende» identitetsutvikling blant barn og unge i dag?(Marit Myrvoll, NIKU)

Hvordan er situasjonen i dag for barn og unge som vokser opp i dette området på begge sidene  av  grensen. Hvor mange er det som identifiserer seg som pitesamer i dette området i forhold til tallene som det historiske materialet gir grunnlag for? Hvordan uttrykkes en slik selv-identifisering? I hvilken grad er man klar over sin samiske slektstilhørighet og hvor relevant er dette for dagens unge? Kan man se en endring mellom generasjonene? Melder man seg inn i samemanntallet? Hvordan håndteres den samiske historien i området i det offentlige rom? Hvilke konsekvenser har en slik identifisering i dag?

Prosjektet vil bruke en kombinasjon av skriftlige og muntlige kilder. For å kunne forstå samisk tilhørighet i dag hos den oppvoksende generasjon, ønsker prosjektet å undersøke hvordan samisk samfunn og kultur blir ivaretatt, framstilt og praktisert i den samiske minoritetsbefolkningen på begge sider av riksgrensen. Likeledes er det viktig å undersøke hvordan samisk kultur, historie og samfunn blir ivaretatt og uttrykt i majoritetssamfunnet, for å bli klar over holdninger til og kunnskap om samiske forhold.

Fokus for prosjektet er barn og unge, men det presiseres at ingen barn og unge under myndighetsalder vil bli systematisk observert eller intervjuet. Det vil bli gjennomført intervjuer med samiske unge voksne for å se på hvordan deres samiske identitetsmessige tilhørighet forvaltes (eller ikke), eventuelle aktiviteter, kulturelle og næringsmessige møteplasser og annen sosial virksomhet (også web). Også samiske foreldre, som har opplevd og/eller tatt del i den samiske rettighetsutviklingen den siste generasjonen, vil intervjues siden de tar mange valg, ikke minst i relasjon til samisk tilhørighet for sine barn.

For å undersøke majoritetssamfunnets holdninger og kunnskap, vil prosjektet spesielt se på hvordan og i hvilken grad skoleverket synliggjør samisk historie og kultur. Planverk og aktiviteter for førskoler, grunnskoler og videregående skoler som er lokalisert til pitesamisk område i både Norge og Sverige, vil gjennomgås. Også medias omtale av samiske saker i området vil undersøkes, likeledes institusjoner som museer, nasjonalparksentre og biblioteker. Videre vil det bli gjennomført intervju med representanter for statlig og kommunal forvaltning i området.