Perception

Titta på bilden här ovanför
Att du ser den – och troligen uppfattar att den föreställer fjäll  – är en del av den process där du tar in, bearbetar och tolkar  intryck från dina sinnen. Några fjäll ser blå ut. Du vet att de inte är blå i verkligheten, utan att det bara ser ut så på gtund av avståndet. Den här processen kallas perception eller varseblivning. Synintryck, dofter, ljud, en tröja som kliar eller smaken av en kopp te är också sådant vi varseblir.

Vi förnimmer också signaler från vår egen kropp, som hjärtats slag, smärta eller en kurrande mage. Om vi skulle vara lika observanta på alla intryck hela tiden skulle världen bli oerhört komplicerad för oss. För dig är det förmodligen bra om du just nu kan fokusera på dina studier, och inte behöver lägga energi på lufttemperatur eller färgen på tapeterna. Tack och lov så sorteras, observeras och prioriteras alla intryck utan att vi behöver anstränga oss särskilt mycket.

Vi kan (i regel) fokusera på det som är viktigt här och nu. Det beror bland annat på att vi har lättare att uppmärksamma stimuli som utmärker sig på något sätt, som när texten står i fet stil, eller som i den här filmen:

Genom att uppmärksamma det som avviker blir vi varse om att situationen förändras. För att förstå vad som händer och kunna agera på ett ändamålsenligt vis behöver vi ordna det vi varseblir, så att vi kan se mönster och sammanhang. När vi gör det är det vanligt att vi följer s.k. gestaltlagar, som du kan se exempel på här:

Att kunna se mönster och sammanhang underlättar tillvaron högst väsentligt för oss. Vår förmåga att associera saker och ting med varandra gör också att vi tolkar det vi ser på ett visst sätt. En situation eller ett föremål kan förstås på helt olika sätt att olika personer, eftersom vi jämför det vi varseblir med våra tidigare erfarenheter och det vi vet – eller tror oss veta.