Från vaggan till graven

Uttrycket ”det kompetenta spädbarnet” har lyfts fram för att betona att små barn inte är passiva och avskärmade som man tidigare trott, utan aktivt engagerade i samspel med andra och därmed också i sin egen utvecklingsprocess.

Affektintoning handlar om att den vuxne genom sitt gensvar hjälper barnet att förstå och reglera upplevelsen. Den kommer till uttryck exempelvis genom sättet den vuxne tar i barnet, genom röstläge och intensitet i rörelser.

Denna zon definieras av avståndet mellan det barnet kan klara själv och det som det har möjlighet att lära sig med stöd av andra, mer erfarna personer. Med andra ord behöver barnet uppgifter och utmaningar som är lite svårare än det man kan, men inte så svåra att man misslyckas, för att utvecklas optimalt.

Egocentrism är ett centralt begrepp i Piagets teori och handlar om hur barnet förstår världen med utgångspunkt i sig själv och sina erfarenheter. Egocentrism är inte uttryck för egoism, utan för ett perspektiv där de egna erfarenheterna och den kognitiva mognaden blir avgörande för hur man förstår sig själv och den värld man lever i.

Bronfenbrenners teori är en systemteori, vilket innebär att alla delar i ett system påverkar varandra. Bronfenbrenner menar därför att barnet finns i ett sammanhang av flera system på olika nivåer. Mikrosystemet handlar om barnets närmaste omgivning, som familj, kompisar och personal på exempelvis dagis. Dessa personer samspelar inte bara med barnet, utan med varandra (mesosystemet), och barnet påverkas därigenom också av hur väl det samspelet fungerar. Personerna i mesosystemet påverkar också av sina livsvillkor (exosystemet), exempelvis i form av arbetsmiljö och socioekonomisk situation. Dessutom influeras de av makrosystemet som är kopplat till samhället i stort och de värden och sedvänjor som finns där. Utöver dessa system spelar också tidsfaktorer in (chronossystemet), som att personen genomgår olika utvecklingsfaser, och också är med om olika livshändelser som påverkar barnets psykologiska utveckling.

Gerotranscendens handlar om den äldre människans förmåga att se sig själv som en del av en större helhet. Personen blir då mindre intresserad av sig själv och av materiella ting, och mer mån om andras väl och ve. Därigenom förändras relationerna till andra människor och till livet som helhet, ofta i positiv riktning. Gerotranscendensen kan påbörjas redan tidigare i vuxenålder, men den når sin kulmen i ålderdomen.