Rapport från informantresa med stöd från centret
Jag vill tacka centret för stödet med min masteruppsats. Jag använde den till att åka på en resa från Umeå där jag bodde vid tidpunkten och till Norra Jämtland och motsvarande område på Norska sidan (Röyrvik, Snåsa, Trones m.fl) och träffade ett flertal informanter som tillhör den äldre generationen sydsamer som har språket kvar. Alla de informanterna är 60+ och har fortfarande ett levande språk till skillnad mot många som är yngre. Därför var det så viktigt att få dryfta mina frågor med just dessa informanter.
Resan var betydelsefull för mig rent personligt eftersom jag själv fick använda mitt samiska språk med nya personer och gamla bekanta. Bara att få samtala med de här människorna upplever jag som bra för min egen språkutveckling. I tillägg till detta hade det naturligtvis avsevärd betydelse för min uppsats. Materialet jag samlade in under den här resan upptäckte visade något som jag verkligen inte förväntat mig utifrån min givna frågeställning vid tidpunkten. Nämligen att den syntaktiska kausativen inte alls är så produktiv som jag hade väntat mig och tidigare forskning på området angav. Därför fick jag i mina frågor om kausativer nästan alla andra svar än jag förväntat mig. Jag fick fram vilka strategier man använde för att komma runt konstruktionen genom att istället producera perifrastiska kausativer. Resan fick mig att ändra frågeställning och istället flytta fokus till de lexikala kausativerna och senare den mer specifikt på den kausativa alternationen.
Jag träffade först en man i Frostviken som jag aldrig spelat in förut, men jag fick trots det hans samtycke till att spela in samtalet med min diktafon. Jag spelade in cirka en halvtimme av samtal och frågor med honom. Ett material som jag senare använde bara små delar av i själva uppsatsen. Han hade inte någon känsla för den syntaktiska kausativen utan för honom var det suffix som används för att bilda den en markör för frekventativ aspekt. Därefter träffade jag en annan informant i Frostviken som är i samma ålder. Han gav redan där några upplysningar som senare blev viktiga för slutresultatet i uppsatsen. Efter det här begav jag mig från Frostviken över den norska gränsen och till Röyrvik för att träffa en man där. Han hade en lite annan dialekt och hade dessutom en viss känsla för de syntaktiska kausativerna jag var ute efter, men använde dem inte produktivt och även han använde de perifrastiska kausativerna mer naturligt. Min nästa anhalt blev Trones där jag träffade en kvinna boende där. Även hon hade en viss förståelse för de syntaktiska kausativerna men använde dem inte själv utan producerade kausativer precis som de övriga. Min sista anhalt blev Snåsa där jag träffade en man som själv studerat lite om just kausativer. Han hade hittat några kausativer från andra informanter som så gamla 90 år, men var själv inte helt säker på vilka man kan producera. Där slutade min resa och jag återvände till Umeå.
Pengarna jag fick av centret räckte för att täcka bilresorna och mat för resan som pågick under en vecka. Att åka kollektivt i det glest befolkade gränsområdet är omöjligt, varför centrets stöd hjälpte avsevärt. Det täckte också traktamenten för de dagar jag var bortrest.
David Jonasson