Lärare: Tema 14

Reaktioner på trauma, hot och förluster

N

Lärandemål

Steg 1

  • Beskriva faserna i ett krisförlopp
  • Reflektera över egna möjligheter att vara till stöd för människor som genomgår en kris

Steg 2

  • Reflektera över sambandet mellan fysiologiska och psykologiska reaktioner i samband med trauma, hot och förluster.
  • Visa medvetenhet om oro och nedstämdhet som naturliga reaktioner på livets utmaningar

Att möta människor som har det svårt

Förberedelser: Utöver kapitel 14 i Psykologi för sjuksköterskor även Tema 3.

Genomförande: Studenterna delas in i grupper med ansvar för följande områden:

  • Utvecklingskriser
  •  Traumatiska kriser
  • Sorgereaktioner

Studenternas uppgift är att konstruera ett case där de beskriver vad som hänt personen och hur hen reagerar med utgångspunkt i kapitel 14 och eventuell kontextspecifik litteratur som du som lärare vill lägga till. Addera gärna självständigt sökta artiklar som tar fasta på forskning ur ett patientperspektiv för att fördjupa beskrivningen av caset.

Med utgångspunkt i tema 3  identifierar studenterna reaktioner som kan relateras till obalans i det affektreglerande systemet. 

I det avslutande steget föreslår studenterna interventioner (även här med fördel på basen av självständigt sökt litteratur och/eller kurslitteratur) som kan vara ett stöd för personen i caset. Interventionerna bör utgå från patientens personliga resurser, vad som hänt och identifierade vårdbehov. 

Uppföljning:  Studenterna redovisar sina case för varandra. Fokus läggs på att 1) synliggöra personen och dennes reaktioner på det som hänt, 2) förklara reaktionerna med utgångspunkt i teori, samt 3) argumentera för varför föreslagna interventioner uppfattas vara evidenta. Diskussionen om evidens kan med fördel diskuteras såväl på en generell nivå som till vad som är evident ur patientens perspektiv. 

Här kan man med fördel problematisera i relation till nationella eller lokala riktlinjer för kris och traumabehandling, och när det kan vara lämpligt respektive olämpligt att intervenera som vårdpersonal.

Fördjupad diskussion

Mot bakgrund av ovanstående övning, eller fristående, kan oro/ångest och nedstämdhet/depression diskuteras som naturliga konsekvenser av personens sätt att tolka situationen och sin egen förmåga att klara av den och/eller få stöd av andra att bemästra sina problem. Här kan det vara värdefullt att lyfta fram att vi fysiologiskt reagerar på våra subjektiva tolkningar av situationen, och att reaktionen är adekvat i relation till hur världen ter sig för personen. Knyt gärna reflektionen till omvårdnadslitteratur om kriser och svåra samtal (några förslag finns nedan).

Första hjälpen till psykisk hälsa

Första hjälpen till psykisk hälsa (Mental Health First Aid, MHFA) är ett utbildningsprogram som används internationellt i syfte att öka människors beredskap att ta hand om personer i akuta, psykiska kriser och förebygga suicid. MHFA är ett tydligt, reglerat utbildningsprogram, och nedanstående film gör reklam för denna utbildning.  Bortse från att filmen är reklam för utbildningen. Se den som grund för diskussioner om den bärande idén, att kunna ge första hjälp vid psykiska trauman och inte bara behärska ABCDE i den somatiska vården.

Kompletterande material
Kunskapscentrum för katastrofpsykiatris hemsida finns mer material om psykologiskt omhändertagande vid trauma.

I Sverige ges instruktörsutbildning i MHFA vid Karolinska institutet.

En bra bok som tar fasta på såväl hur det är att drabbas av trauma som på vad sjuksköterskor kan göra för att stötta patienter är:

Arman, M. & Rehnsfeldt, A. (2012). DEF – Det existentiella förbandet: existentiellt omhändertagande efter katastrof. Stockholm: Liber. Boken är upplagd så att den har en progression mellan fyra nivåer, från det konkreta omhändertagandet till en succesivt fördjupad teoretisk förståelse.

Modellen finns också beskriven i en vetenskaplig artikel:

Rehnsfeldt, A. and M. Arman (2016). “Dressing an existential wound (DEW) – a new model for long-term care following disasters.” Scandinavian Journal of Caring Science, 30(3): 518-525.

Ytterligare en bok, som behandlar olika typer av svåra samtal är:

Dahlberg, K. red., (2019). Det läkande samtalet. Stockholm: Liber.

Det finns mängder av litteratur om olika former av evidens. En bok som på svenska och norska diskuterar evidens med beaktande av patientens perspektiv ur ett vårdvetenskapligt/omsorgsvetenskapligt perspektiv är:

Martinsen, K., & Eriksson, K. (2009). Å se og inse. Om ulike former for evidens. Oslo: Akribe