Anknytning och relationsmönster

Övning: Still face

• I filmklippet med “The still face experiment” (som även finns på studentsidan för tema 8) illustrerades det som inom anknytningsteori kallas för intoning. Intoning är viktigt för att vi skall känna oss sedda och bekräftade, och också för att vi skall lära oss att förstå och hantera våra egna känslor. Det gör att intoningen är viktig för relationer människor emellan – även som vuxna behöver vi mötas av gensvar från andra. För att relationen skall bli trygg behöver den, eller snarare den som vi relaterar till, också vara förutsägbar. Intoningen och förutsägbarhet hjälper oss också att använda såväl våra känslor som vårt förnuft när vi skall förstå våra erfarenheter.
• Gör små samtalsövningar där den ena berättar om något som är problematisk och/eller engagerande och den andre lyssnar aktivt och ger gensvar på ett sätt som faller sig naturligt. Eventuellt kan en tredje person också delta som observatör. Vid den första övningen uppmuntras studenterna att ge ögonkontakt på ett sätt som känns naturligt, nicka, kom med små bekräftande ord/ljud – precis på samma sätt som man normalt gör när en vän berättar något (men inte komma med förslag och börja lösa problemen, utan bara lyssna aktivt).
• Upprepa övningen, men nu praktiserar lyssnaren “still face”, utan ögonkontakt, med så lite mimik som möjligt.
• Jämför erfarenheterna från de olika övningarna. Vilka slutsatser drar studenterna om den egna hållningens betydelse för hur samtalet och relationen utvecklas?
• Gå vidare och diskutera vad o intoning respektive förutsägbarhet kan innebära i en vårdrelation. Vilka utmaningar kan det innebära, och hur kan man utvecklas som vårdare för att möta dessa?

Relationsmönster

• Förberedelse: Kapitel 8 i Psykologi för sjuksköterskor
• Grupperna får på t ex blädderblock beskriva vad de vet om anknytning, vad som kännetecknar en trygg anknytning respektive otrygga relationsmönster.
• Sen får grupperna cirkulera, ta del av det andra skrivit och t ex sätta ett hjärta runt det de uppfattar som extra viktigt, och ringa in det de vill diskutera ytterligare (kan vara samma sak eller olika).
• Därefter gemensam diskussion runt detta, lyfta oklarheter och utmaningar i relation till olika relationsmönster.
• I nästa steg (på blädderblock i grupper) identifiera vad som blir viktigt att tänka på för att vårdaren skall kunna fungera som en trygg bas för patienten
• Cirkulera och diskutera enligt ovan

Vårdares anknytningsmönster

I en studie av Lindström (1995) beskrev patienter inom psykiatrisk vård hur de uppfattade vårdpersonalen. I resultatet framkom tre kategorier som kort kan sammanfattas med:

Den trygga och närvarande vårdaren, som är tillgänglig och närvarande såväl för som i samtalet.

Den frånvarande vårdaren, som tillbringade sin tid på expeditionen, och upptagen med andra sysslor än patientkontakter.

“Var finns vårdaren när hen behövs som mest” handlare om vårdare som var tillgängliga i avdelningens vardag och vid rutinsysslor, men inte i studner då patienten hade ångest, behövde stöd etcetera.

Reflektera tillsammans med studenterna 1) om de känner igen dessa mönster från praxis (oavsett kontext), och 2) över vilka konsekvenser vårdares sätt att relatera kan få för hur den vårdande relationen utvecklas.

Övningen kan fördjupas genom att knyta reflektionen exempelvis till Travelbees teori om interaktionen mellan vårdare och sjuksköterskor, och hur de olika stegen i denna process kan påverkas av såväl vårdares som patienters anknytningsmönster.